Sista chansen

Den 28 augusti stänger utställningen om Svenska Balettens reklamaffischer. Har du inte sett den ännu så har du sista chansen nu. Press har naturligtvis fri entré till museet. I utställningen kan vi lära oss hur framsynt ledningen för Svenska Baletten var. De levde sitt varumärke. Både Jean Börlin och Rolf de Maré var proffsminglare som rörde sig i rätt kretsar i Paris. De använde sig av influencers långt innan ordet ens var uppfunnet. Reklamen var påkostad och man använde sig av kända konstnärer som gjorde affischer och man gick till moderna fotoateljéer för att ta studiobilder till sin reklam. En annan framgångsrik metod var att köpa några tidningar så man kunde kontrollera att kompaniet fick bra med publicitet. De la så stora summor på sin marknadsföring att man ibland kan ställa sig frågan om det var scenkonsten eller reklamen som gjorde dem kända (?)

Utställningen på Dansmuseet är framtagen av reklambyrån Futurniture och Dansmuseet. 

Exempel på konstnärer som finns representerade i utställningen med affischer, flygblad och programtidningar är Francis Picabia, Marie Vassilieff, Tsuguharu Foujita, Fernand Léger och Gerda Wegener. Svenska Baletten provocerade för att få uppmärksamhet och använde alla tillgängliga konstnärliga medel för att nå ut. De var moderna i sin kommunikation arbetade aktivt med påverkare och ambassadörer för sin sak. Dåtidens premiärlejon som skvallrade på Paris kaféer bidrog till att sprida reklam om kompaniet. 

Svenska Baletten, Les Ballets Suédois, var bara verksamma under fem år (1920 – 1925) men hann framföra sina baletter nästan 2 800 gånger i 146 städer i 14 länder. De var under sin tid en av världens främsta privatägda balettensembler. De dansade modernt, levde modernt och framför allt kommunicerade de modernt. Även om de inte visste det då. Precis som deras avantgardistiska föreställningar var också reklamen full av färg, form och rörelse. Med banbrytande och offensiva kommunikationsstrategier gjorde Rolf de Maré sitt danskompani Svenska Baletten världsberömt.